Förskolepersonal är vardagens hjältar!

Nu när det varit så här j ä k l a kallt några dagara å vi dessutom har varit sjuka så har det klättrats på väggar, bråkats å gnällts en hel del här hemma. Jag brukar alltid se till att bara komma ut å få lite frisk luft i ansiktet med ungarna även om de är sjuka, så länge det inte är världens feber. Men i den här kylan stannar man sannerligen inte ute långa stunden. Idag tog bokstavligt talat på och avklädningen längre tid än själva utestunden och det kändes inte så motiverat sen när dom började frysa efter typ 10 min.
Då fattar man verkligen hur personalen sliter dagligen med att få alla rutiner att flyta på dagis samtidigt som barnen ska lära sig nåt å även ha kul.
Vi har verkligen haft tur med att grabbarna hamnat på det bästa dagiset man kan tänka sig vad gäller personalen. Dom SLITER å dom SER varje unge verkligen. Just det är nog det som känns lite jobbigt med att flytta. Elton har redan ängsligt sagt att han inte vill börja på nåt annat dagis..
Alla grabbarnas fröknar är såå bra. Sen finns det en som är bättre än bäst som Elton har nu, även Dante hade henne när han gick på småbarnsavdelning. Idag blev jag nästan gråtfärdig när det kom ett grattiskort från henne i brevlådan till Elton då hon var ledig på hans födelsedag och inte skulle vara med å fira honom på dagis. Hon är nog en på miljonen och det kan nog alla barn som gått på växthuset hålla med om och deras föräldrar också förstås. Hon heter Madde och borde få nobelpris i barnomsorg och jag hoppas (men tvivlar) på att det finns en Madde på varje dagis, speciellt nu i Mariefred då...

Elton fyller 3 år idag!

Kände att han måste få ett eget inlägg den lille skruttbullen!
Jädrars vad tiden går. Han var ju nyss nyfödd, sen skulle han plötsligt börja på dagis å så rätt som det är fyller han 3 år... En härlig tid, peppar peppar utan nån omtalad 3-årstrots som pågår just nu. Han babblar å sjunger å är allmänt underbar!

Morgonpresenten öppnades före kl 06 imorse. Hela familjen var publik.
Sen uppvaktades han å fick presenter av Sara å så Farfar å Babbi på em. Det blev inget kalas direkt, både jag å Dante e sjuka så då fick båda stanna hemma från dagis. Jag har feber som åker upp å ner, inatt var jag helrisig å bara låg å skakade. Dante är heldålig i magen en andra omgång å har dessutom hunnit med en riktig förkylning med massa feber däremellan.

När man fyller år får man välja vad det blir till middag. Såklart att Elton väljer pizza då. Å när man blivit så stor så får man en egen barnpizza å behöver inte dela med mamma längre.

Flyttplaner återigen..

Vi har ju varit på väg att lämna den här stökiga stan ett tag nu. Det som framför allt hindrar oss är att hitta jobb på annan ort eller att det blir för dyrt att köpa ett annat hus i angränsande kommuner.
Vi får nog inte ut så mycket mer för vårt hus än vad vi har lån på osv. Det känns som att vi båda har kommit till insikt om att alltför mycket av våra inkomster gått åt till att bara bo nu, å då i ett hus som vi inte är helt nöjda med i en stad vi ändå "måste" lämna innan grabbarna blir stora nog å börja mellanstadiet.
Vi blev desperata i vår husjakt som pågått i flera år när vi köpte detta som är för stort för oss å speciellt nu när Sara valt att bo bara hos mamma.
Nu har det dock dykt upp en öppning. Jag var väldigt skeptiskt först men nu känns det inte så pjåkigt faktiskt. Vi har blivit erbjudna ett hyreskontrakt på en stor lägenhet mitt i centrala Mariefred. I ett sånt där mysigt gammalt trähus med några få lägenheter i å egen trädgård till. Det lutar åt att vi nappar på det. Vi måste ju i så fall snabbsälja eller ev hyra ut vårt hus då men det löser vi på nåt sätt.
Mariefred är ett av våra förstahandsval när vi pratat om flytt till grannkommunerna men då har vi förstås hela tiden tänkt oss att köpa hus, tyvärr ganska dyrt där och vi vill komma ner i boendekostnad, inte upp.

Ja, som sagt det lutar rätt kraftigt åt detta alternativ i nuläget.. Konstig vändning detta boendedilemma tagit men det känns bra.
Ska ringa runt å ta reda på lite mer om dagisplatser osv imorrn... lite spännande det här, hi hi

Känner mig mer ensam än en ensamstående..

Jag har ju min T och vårt livsprojekt, att uppfostra våra små godingar, rusta dom för livet, bygga upp deras trygghet och göra allt för att de ska leva ett lyckligt liv. Detta är jag mer än nöjd med.

Men nu är det ju som de flesta vet vissa perioder som T mår dåligt och just då känner jag mig såå otroligt ensam.
Nu har han dessutom gjort sig ovän med sin far igen. Skittråkigt då alla blir ledsna av det. Jäkligt synd om grabbarna också eftersom farfar och Babbi är i stort sett de enda vuxna dom träffar kontinuerligt förutom oss då.
Just nu är det mycket annat också som gör mig lite extra sårbar. T ex funkar det skit med mitt jobb. Det tär väldigt hårt på både mig och killarna att vi tvingas till två avsked varje dag. Först när jag lämnar på dagis på morgonen. Sen när jag går å jobbar på kvällen. Jag är ju dessvärre tvingad att ta endast kvällspass då morgonpassen börjar långt innan dagis öppnar å även T börjar ju för tidigt för att hinna lämna dom först. Nu har dock ägaren gjort om schemat så det finns en hel del dagpass som jag skulle kunna jobba men han har istället valt att ge dessa till andra i personalen. Detta trots att han vet om hur kämpigt vi har det hemma. Min sömn har gått åt skogen också, ligger oftast å snurrar till framåt 3 eller 4 på nätterna och sover aldrig mer än 3-4 tim/dygn. Känner att jag börjar bli dum i huvudet.

Less, less, less..

För mycket just  nu.
Kunde inte sova inatt heller. Tror jag börjar bli störd i huvudet på allvar. Tänker å ältar alldeles för mycket.
Jag skrev i det förra inlägget att jag brukar lalla fram genom livet genom att vara lite som en gås å låta allt negativt bara rinna av mig utan att göra skada.
Har kommit fram till att jag även blivit duktig på att göra som strutsen, det funkar ju också ett tag men sen kan det bli jäkligt mycket när man väl bestämmer sig för att dra upp huvudet ur sanden...

Tänker på det här året som snart är till ända..
Mycket har gått förlorat, först och främst lillebror Dennis, i övermorgon har det gått 5 månader å ännu har inte hela sanningen sjunkit in för mig.
Sen har jag personligen tappat en hel del.. i självtillit och självkänsla genom att fortsätta vara så flyktig, att inte genomföra det jag förestt mig, att undvika konflikter som får fortsätta gnaga inifrån.
Vänner har jag mist eller iallfall kommit längre ifrån för att jag blir helt osocial när livet blir knepigt..
En stor skopa respekt och förtroende för mig har nog suddats ut pga svikna överenskommelser å sena avhopp pga dåliga ursäkter..
Brända skepp å rivna broar lämnar jag efter mig detta året..
Kan ju babbla på om att 2011 blir en nystart osv men det blir det ju inte automatiskt bara för att man byter ut årtalssiffrorna på almanackan. Det ligger ju hos mig att förändra om jag vill ha en förändrig.. och det vill jag ju, men HUR rent praktiskt ska jag rycka upp mig själv?

Lucia

Idag har det lussats. Bägge grabbarna hade lusse på dagis med bara en halvtimmas mellanrum. Tyvärr blev Eltons tåg dessutom försenat eftersom han råkade snubbla på en mattkant just när dom skulle börja gå. Vi visste ju inget av vad som hände bakom den stängda dörren å en kvart senare kom vår lille tomte ut hållande i frökens hand mitt i luciatåget med rödgråten nos å färsk bula med skrap i pannan, fast då var han glad igen. Vi fick dela upp oss så Sara och Tomas gick ner till Dantes dagis för att kolla på hans sista luciatåg som dagisbarn. Nästa gång blir det som skolkille.
Ännu en tråkig sak med att bo i den här kommunen är att det är fotoförbud på förskolorna. För många barn med skyddad identitet finns i kommunen gör att dom tydligen måste ha dessa regler. Tråkigt..

Nu ska jag sussa!

Wettex-trasan

Jag brukar tralla fram genom livet ganska förnöjt. Trots orosmoln runtomkring å div motgångar så suger jag liksom tag helt i det som är bra å sen ser vad som kan vara konstruktivt av det dåliga å låter liksom resten bara passera, jag låter det inte komma åt mig helt enkelt. Har sagt att jag är som en gås, låter det jobbiga bara rinna av mig.
Men ett par dar nu har det istället varit tvärt om, nu är jag som en wettextrasa istället. Allt dåligt träffar mig rakt i hjärtat å jag känner mig bara jäkligt nere å ledsen hela tiden. Inte ens ungarna kan få mig att bli helt å hållet glad idag.
Går å lägger mig å hoppas på att det vänder tills imorrn.

Vi väntar på ett viktigt beslut imorrn gällande ev flytt till ett trevligare ställe än den här stökstan..
Påminnelse till mig själv: INTE hoppas för mycket, INTE bygga upp för stora förhoppningar...

Lite lyx..

Jobbade idag vilket är raka motsatsen till lyx tycker jag. När det är lördag och Älsko är ledig, då vill jag också vara ledig. Men, men, nu är det som det är med den saken. Jag går på schema och jobbar alla möjliga dagar och tider.
Slutade kl 20:00 och då kändes det desto lyxigare. Ungarna var vakna men trötta å gosiga. Nybadade, iklädda pyjamas. tandborstade å sagolästa så det var bara gonattkramarna kvar för mig att ta hand om sen somnade dom sött. Satte mig sen här vi datorn och käkade en smarrig räkmacka å drack julmust till. Sen hittade jag en xider pine citrus i kylen som jag sitter å njuter av just nu. Huset är tyst och mörkt, jag hör snusandet från stora och små sovande pojkar å katten spinner i mitt knä. Det enda som lyser är dataskärmen och ett ljus..

Ekologiskt ska det va.. tydligen

Härom dan när vi var å handlade så hade dom olika såna där bord med provsmakning i affären. Vi tog först varsitt smakprov av nåt julvörtbröd. Dante och Elton tuggade å såg inte så där överförtjusta ut någon av dom. När Dante tuggat ur utbrister han till demotanten: "Det där kan inte va ekologiskt i alla fall?"
Hi hi, jag höll på och fnissa på mig ju. Tanten såg allmänt stött ut å började fumla med förpackningen.
Längre fram är det ett till bord med provsmakning av bl a rödbetssallad å sånt. Elton rusar fram å frågar om det är ekologiskt som man får smaka. Den tanten nickar lite frånvarande å då vrålar Elton: "Kom Dante det här är ekologiskt iallafall, då kan vi smaka"
Dom verkar ha snöat in lite på detta kan man ju lugnt säga... Roliga skruttungar!

Älskar dom oändligt mycket!

Tidsoptimisten Annelie svamlar..

1:a advent är avklarad. Full vinter utomhus och snart är det dags för jul igen! Japp, julstämning på topp!

Vår adventsljusstake på matbordet..

En rolig variant av adventsljusstake med ljusglas som man ställer i små tygpåsar. Det lyser jättefint fast det var väldans svårt att visa på bild märkte jag.

Tillverka egna paketkalendrar.. köpa och slå in alla paketen.. måla klart andra trappräcket.. göra omfördelningen av rum på övervåningen.. måla om Dantes rum.. fota å pyssla ihop personliga julkort.. sy julgardinslängder till matplatsen.. "lära" Elton sova i sin egen säng.. försöka få tillbaka kontakten med nära å kära.. höra av mig till alla som jag saknar... lite tid tillsammas med älskon utan barn nångång.. färga håret.. sälja massa på Tradera.. åka å fynda saker på loppisar... fixa iordning dessa saker (möbler).. motionera.. laga god mat från smarriga recept.. bygga pepparkakshus.. familjeutflykt med korvgrillning i skogen... åka skridskor.. tapetsera fondvägg i matrummet.. äta julbord med jobbet.. personalmöte på jobbet.. utvecklingssamtal på dagis.. lära Dante rida.. mm, mm

Några av ovan nämnda saker är "måste"-grejer å andra är bara önskemål men nånstans i min enfald trodde jag att detta skulle kunna hinnas med...
Tyvärr blir återigen en hel del bortprioriterat.. :-(  Får nog lägga det på agendan för 2011 istället..
Kanske har min kära T rätt, att bo i hus som man inte hinner med att ta hand om är bara ett extra stressmoment...
Det är kanske lägenhet som gäller för oss.. Han anmälde faktiskt intresse för en 5:a i Bromma nyligen genom stockholms bostadsförmedling.. Stor å med billig hyra, två balkonger å öppen spis.. det lät lite trevligt men egenligen inte förstahandsvalet för mig då kanske.. Hur fam gör man då den ene (jag) vill bo på landet med massa barn, vänner å djur hellre än full bekvämlighet medan den andre vill ha raka motsatsen..
Separation kommer upp till diskussion då och då men känns för sorgligt om det ska behöva gå så långt. Varför ge upp nu liksom?..

Nä men nu har jag massa måsten att ta itu med..

Första pepparkaksbaket för denna jul..



Vår vackra kisse!

Vi har fått ett piano..

Längst in i källaren finns ett ganska stort rum. Det skulle kunna kallas hobbyrum men vi säger musikrummet om det. Där brukar T stänga in sig och spela gitarr å sjunga ibland. Där finns även en elgitarr med tillhörande förstärkare som vi drar igång då och då så taket nästan lyfter på huset..
Numera finns där även ett piano som Pappa och brorsorna tagit rätt på vid en flytt. Igår körde John hit det å Tomas fick ta i med allt vad han hade när det skulle bäras in från bilen. Grabbarna är helt betagna av det och vill sitta där hela tiden å klinka å plinka. Ingen av oss kan spela men T är jäkligt musikbegåvad å lyckades ta ut flera melodier direkt på enbart gehör. Dante det lilla geniet har redan lärt sig spela hela blinka lilla stjärna, blir nästan rädd över hur fort han lär sig saker och ting.



Tycker den här bilden e så jädrans gullig!

Så fina musiker

Va konstig den här bilden blev. Visserligen jättefin tycker jag men väldans skum..
Den blev så här direkt från kameran, inte alls bearbetad på nåt sätt
Jag får nästan lite religösa tankar av den..



Dagisdilemman å vardagspusslande..

Just nu går det såå bra för grabbarna på dagis. Alltså med våra mått mätt. Det innebär att jag oftast kan lämna utan att någon av dom gråter.
Jag veeet att det egentligen heter förskola men jag kommer nog alltid säga dagis ändå.
Så har det inte alltid varit kan jag ju säga, otaliga gånger har jag gått därifrån med tårarna forsande nerför kinderna och med mammahjärtat kraftigt tilltufsat. När Dante var liten var denna period ganska utragen och extremt jobbig. Sen fick han vara ledig från dagis nästan en hel termin då Elton föddes och efter det har det funkat bra. Jag trodde faktiskt att allt skulle gå lättare för Elton då jag uppfattar honom som mycket tuffare och mer social än Dante men faktum är att det varit riktigt jobbigt med honom också emellanåt.
Vissa barn älskar ju dagis, kompisarna, stoj, lekar, sång å pyssel å kanske även grejen att frigöra sig lite från mamma å pappa. Men så är då inte fallet med våra.. Jag brukar trösta mig med att våra trivs bättre hemma å att vara med oss än vad dagisälskande barn gör. Dock vet jag ju innerst inne att det inte riktigt är hela sanningen..
Som tur är går grabbarna på ett kanonbra dagis med underbar personal. Dom sliter verkligen för att ge varje barn det de behöver. Tyvärr råkar ju det här dagiset ligga i den utfattiga skitkommun  vi bosatt oss i och resultatet är överfulla barngrupper, så det blir ännu tuffare för personalen men trots det så kämpar dom vidare.
Nu är det ju så att jag nästan bara jobbar kvällar och därför går hem igen direkt när jag lämnat killarna på morgonen. Jag vet att dom behöver dessa timmar med kompisar och att lära sig fungera i grupp mm. Vissa dagar behöver jag ju kanske sova nån timma också när jag jobbat sent eftersom jag sen kliver upp vid 6 igen när dom vaknar..
Men ändå, shit vilket dåligt samvete jag får ibland. Det händer att dom med sina gulligaste små röster "pratar ihop" sig och föreslår att vi ska ta en ledig mysdag hemma.. Det är ju så lätt att falla för frestelsen å bara ta det lugnt med dessa små lyckofigurer hela dan (sen att dom ofta blir rätt jobbiga å slåss å vrålar är en helt annan historia)
Nu vet jag ju av erfarenhet att det funkar som bäst för dom med både lämning och att komma med i gruppen osv när dom är där mer frekvent. Det är ju trots allt bara 4 dagar i veckan dom går å då bara mellan 9-13:30. Ganska lyxigt kan de flesta tycka. Dessutom är det ju lättare för mig att ha dom hemma då dom bara är "lite" halvdåliga å då många tvingas antingen vab:a med allt vad det innebär eller skicka halvkrassliga barn till dagis. Vi kan dessutom alltid ta det ganska lugnt på morgonen å göra även den till en stund att umgås och inte bara som många har, en transportsträcka innan man ska iväg liksom.
Men priset för denna "lyx" känns ibland lite högt.
Dels blir det ju ett avsked till på em när jag går till jobbet. Vissa perioder är dom känsligare för detta och det kan bli lite tårar då också. Sen är det ju det att jag står på jobbet och känner mig utanför ibland, saknar familjegemenskapen vid middagsbordet, läggningsproceduren osv.. Älskon brukar också fälla en å annan suck över att han får dra så stort lass här hemma med barnen osv.. (sen att jag curlar honom rätt friskt med att ta hand om, tvätt, diskt, mathandling, middagsförberedelser osv är också en annan historia) Summan är att vi helt enkelt förlorar mycket familjetid iom detta arrangemang.. Sen är det ju ibland svårt att få till det med barnens aktiviteter när jag är borta på jobb. Tomas kan ju t ex inte hämta Sara på hennes sena träningar i Nykvarn kl 21 på kvällen för då sover ju grabbarna...
Hur ska man tänkta för att få så bra tillvaro som möjligt?
Fast det är ju mer eller mindre pussel i alla familjer kan jag tro..
Vårt vardagspussel skulle iallafall bli väldigt mycket enklare om jag hittar ett dagtidsjobb... tror jag... vad tror ni?

Negativ energi..

Shit vad det inte händer nåt i mitt liv. Eller jo, såklart händer det saker, men bara de vanliga liksom. Men nu kom jag på att min cykel blivit stulen förresten, det är väl det enda.
Nu har T en svacka igen och jag är förbannad på mig själv för att jag accepterar det ännu en gång. Min energi töms av detta och jag är rädd för att till slut bli bitter. Känns som jag slösar med livets begränsade dagar.
Dante var också lite nere förra veckan och jag tror det beror på att han känner av den negativa energin. Nu är han dock sig själv igen.
Jag använder som vanligt barnen som "lyckopiller" för att inte själv deppa ihop.
Många super, spelar, kedjeröker eller tröstäter när dom har det jobbigt.. jag har nog en liten tendens att "tröst-shoppa" tror jag...
Klickade hem dessa stövlar på Tradera härom dan.. Imorrn ska jag ner på stan å köpa doppresent till brorsans lilltös som döps på lördag. Jag borde ta med mig nån som skyddar hushållskassan å hindrar mig från att gå in i andra affärer.. Har fått span på en underbar lite klockad knallröd kappa/jacka med liten puffärm som säljs på HM.. sån skulle jag känna mig tröstad av..

Sen är det ju det här med att jag är en sån sucker för julen. Jag blir väl idiotförklarad nu men jag har redan köpt en del julklappar å sytt en ny julgardin.. Längtar till 1:a advent så man kan få sätta upp stakar å stjärnor å huset kan fyllas av det mysiga ljuset. Jag är på jakt efter en jättestor adventsstjärna, typ en meter i diameter..

Liten försmak av jul..

Igår var det svinkallt. Det blåste rakt in i benmärgen trots att hela vintermunderingen var på när jag å Elton tog en kvällspromenad bort till Willys.
När vi kom hem hade Älskon gjort brasa å så fikade vi pepparkakor å mjölk. Inga lampor var tända, bara elden å lite ljus. Stunden hamnade väldans högt på mys-skalan å en begynnande jul-längtan väcktes.
Sen har ju säsongen börjat för satsumas som är världens bästa frukt! Idag har jag nog ätit 6 st.
Världens underbaraste pojkar fick vara lediga från dagis idag igen. Vi kände för att ha hemma dag.

Katten i tratten..

Jag har ju alltid haft djur och tycker att ett hem utan husdjur känns lite tomt på nåt sätt. I detta hemmet finns två guldfiskar, en slamkrypare men framför allt en katt. Hon flyttade hem till oss från Marie kusin förra sommaren efter önskemål från Dante, på mitt initiativ.
Käre Älsko hade invändningar i stil med, den kostar pengar, den kanske rymmer, det luktar illa osv men jag sågade alla hans motargument med att en katt är totalt okomplicerad. Liten påse torrfoder på ICA ibland är det enda man behöver kosta på den. Dessutom sköter den sig själv å kommer å går som den vill... Hmm, det var ju inte så att jag ljög, egentligen, för det var faktiskt så det var när jag hade katt förr i tiden å bodde på landet..
Nu var det visst lite krångligare än så.. T ex när hon smet ut som liten kattunge å Tomas var ute å letade med ficklampa i villaområdet drygt tre timmar på natten å lyckades väcka ett antal grannar genom att snubbla runt i deras mörka trädgårdar. Sen har ju den underbara lilla varelsen ett väldigt humör och mycket vassa tänder och klor. Sara vågar t ex aldrig gå förbi henne eller flytta på henne om hon tagit plats i soffan.
Nu har hon utmärkt sig på ett mindre positivt sätt igen. Älskon skakar bara på huvudet här hemma..
Lilla kattan blev väldigt halt i förra veckan å det blev värre å värre. Efter ett par dar blev det till att gå till farbror doktorn, som dock visade sig vara en ung tjej vilket gav mig små känningar av ålderskomplex då min gamla dröm var att bli veterinär, men det är en heeelt annan historia. Där konstaterades att hon blivit biten och fått en varböld som behövde dräneras ut. Det blev nedsövning å hemgång några timmar senare. Antibiotikakur, tvätta sår, hållas inomhus å det värsta av allt ur lilla kattans synvinkel den hatade TRATTEN..

Hon försöker emellanåt desperat bli av med den men mest ligger hon å deppar över denna förnedring.
Idag gjorde hon ett allvarligt rymningsförök å kastade sig ut genom ytterdörren på en bråkdels sekund å försvann in i grannens trädgård tvärs över gatan. Jag smög runt å glodde bland buskagen när jag hörde grannens tonårsson med polare brista ut i asflabb. Så hördes kommentaren, "va faaan e det där?"Å svaret "det är nån jävla astronautkatt eller nåt" å då förstod jag vart hon var å bad grabbarna fånga in den lilla rymdvarelsen.

Svart eller vitt? Smakråd önskas..

Nu är det den äckelgula furutrappan med dessa vidriga räcken som står på tur..
Själva trappen ska bli vit och det har jag hela tiden tänkt att räckena också ska bli. Nu har dock den kära Älskon börjat muttra lite om att det blir väldans mycket vitt här hemma.. Jag får väl lov att lyssna lite på honom då å funderar därför på att måla detta svart. Men innan jag helt går med på detta måste jag få lite åsikter från andra också.. Vad tror ni? Ska jag köra på med vitt för att det inte kan bli fel eller kan det faktiskt bli rätt coolt med svart?
Om jag väljer svart. Blir det då snyggast att måla alltihop (på räckena alltså) helt svart eller ska jag göra överliggaren och golv-fäst-brädan vit å bara spjälorna svarta? Ledstångsplankan då som syns genom spjälorna, vit eller svart isf? Tänker på att damm syns tydligt på svart å jag är inte så sugen på att dammtorka mellan spjälorna vid golvet varje dag.
Vi ska även stabilisera alltihop genom att sätta två fyrkantiga reglar mellan golv och tak där räcket tar slut. Dessa har jag tänkt att fästa upptill i taket med fina hyllkonsoller i smide istället för trista vanliga vinkeljärn.
Om staketet blir vitt ska väggen bakom som nu är grönmelerad tapetseras i en beige/grå milt mönstrad tapet å om det blir svart blir nog väggen vitmålad.. Där ska sen sitta en stor spegel också för att reflektera lite dagsljus från fönstret vid matplatsen.
I det tomma hörnet mot väggen bredvid räcket ska vi ha data/kontorshörna. Och på väggen mellan staketen ska jag sätta upp ett stort väggord i svart samt ha en ganska stor tavla med svart snirklig ram å nån form av belysning.

Ös på bara, alla tips, åsikter, ideér och smakråd välkomnas.. eller är rent av nödvändiga för att jag ska komma vidare med detta världsbetydande projekt...

Fusk-fix i matrummet

Fick ett ryck å började måla matrummet härom dan.. Har ju oftast bara nån eller ett par timmar på mig att jobba ostört varje gång så jag kör taktiken en vägg i taget typ.. Nu tog jag den extremt lätta vägen om bara rollade rakt på de 90-talsaktiga ljusgrönmelerade tapeterna.. Borde ju naturligtvis ha spacklat och ev rivit ner innan eftersom alla tapetskarvar nu syns och dessutom dubbelt eftersom förra ägarna tapetserat rakt över skarvar och allt utan spackling de med. Men tid är ju en bristvara i mitt liv och det fick bli halvdant eller inget alls å då måste ju halvdant vara bättre, eller? Mycket ljusare å fräshare blev det iaf.
 Fick upp en hylla jag köpte på loppis för ett tag sen också. Den var mörkgrön å ful men blev helt ok med vit färg på. Känns som den iaf var värd sitt pris, 25 kr.

före

Efter



Med söta bakreceptböcker som jag samlade mest för de fina mönstren på omslagen

Nästa projekt blir ett litet bord som jag också köpt på samma loppis men det kostade hela 175 kr. Tänkte försöka få bort glasskivan och göra nåt kul med foton eller så där under. Å så vitfärg förstås.. Gillar verkligen formen på detta. Det kan nog bli jättefint.

Mina datorvanor

Nästan varje dag när barnen antingen somnat för kvällen eller jag får en stund över på dagen så brukar jag ta min vanliga cyberpromenad.. Då kikar jag dels in här i bloggen för att kolla om nån kommenterat eller skriva ett inlägg om jag har nåt på hjärtat.
Facebook är också obligatoriskt, man måste ju ha lite koll på vad som hänt i bekantskapskretsen samt även ge ifrån sig ett å annat livstecken själv ibland. Egentligen är jag väldans skeptiskt till att hålla kontakten via just datorn å även sms men vissa perioder i livet får det nog lov att bli så då man kanske inte skulle ha kontakt med folk alls annars.
Ibland blir det även ett besök på familjeliv, min gamla favoritplats på nätet där jag även träffat en del goa vänner jag fortfarande har kontakt med.. Dock har jag inte lika stort utbyte av den sidan nu längre när barnen är större.
Sen sist men absolut inte minst är det alltid ett besök på blocket. Kollar ofta igenom annonserna på möbler och heminrednig. Just nu letar jag efter en skänk, ett dataskåp samt extra klädsel till vår hörnsoffa. Håller utkikt efter billig ved också.
Å faktiskt så ska jag erkänna att jag rätt ofta hamnar på olika webb-shoppingsidor där jag ibland faller för frestelsen att klicka hem div fina saker..
Igår råkade jag beställa en brödburk (som jag faktiskt velat ha väldigt länge och denna var nån 100-lapp billigare än jag sett förut) och en fin dörrskylt till tvättstugan..

Härom dan fick jag även hem ett paket med en jeansklänning jag beställt från Halens.. jag har snöat in på volanger så jag är verkligen helt förtjust i denna.

Sen så köpte jag även en klänning på Kapp Ahl för för mitt presentkort jag fick på födelsedan av bästa Babbi å svärfar. Även den är en favorit och nu känner jag mig ovanligt uppdaterad å välutrustad i garderoben.

Önskar mig dock ett par stövlar med tillräckligt vida skaft för mina timmerstockar eller ett par smalare vader såklart, men då ska de levereras inom några veckor. Sen  saknas bara ett jobb där jag kan få användning för mina nya fina plagg.
Var på en andra intervju igår för ekonomi/administrativ assistenttjänsten som jag sökt. Dom skulle träffa tre kanditater till så vi får se hur det går.
Nu är snart dagens lilla datastund över å det är dags att hämta boysen på dagis. Jobb ikväll men sedan väntar ett par hel-lediga dagar.

Tjingeling!

Härlig, hääärlig höstdag!

Jag beklagar mig ganska ofta över alla kvällar och helger jag står och jobbar då "alla" andra är lediga. Sen kommer det plötsligt en dag som denna och då känns det inte lika orättvist längre. Idag råkade det vara en ledig dag på schemat just som hösten bjöd på den vackraste dagen för i år. En solig höstdag har så varmt nästan magiskt och lite romantiskt ljus tycker jag.
Dessutom har äntligen snuvor och halsflussar släppt de senaste veckornas järngrepp om grabbarna. Elton fick därför göra mjukstarts-comeback på dagis ett par timmar på fm. Då hann jag städa av huset och vika in ett par maskiner tvätt. Dante var hemma sista dan innan han är smittfri då han ätit pencillin i 3 dar nu.
Innan vi hämtade Elton gick jag till frissan med Dante.. det var mer än välbehövligt.. Snacka om skillnad!

före

efter

Sen busade vi i trädgården jättelänge och jag tog tom ut en dyna å lutade mig tillbaka en stund i en trädgårdsstol.

Avslutat projekt: Kökssoffa

Ja den blev klar till slut. Det var visserligen ett par veckor sedan men jag har inte kommit mig för att fota förrän nu. Har svängt lite mellan gilla å njaae.. vad gäller hur den passar ihop med våra övriga matplatsmöbler men nu har jag nog stannat på gillar. Känner mig nöjd. Dock ska både stolsitsar och sofflock kläs om med likadant tyg, eller helst tygvaxduk. Då kommer nog det hela smälta ihop ännu bättre. Måste bara hitta snygg sådan på metervara till vettigt pris. Nån som har tips så tas det tacksamt emot.

Shit vad har jag gjort med mig...

Egentligen har jag  haft sån otrolig tur.. Jag har verkligen fått såå mycket helt gratis, faktiskt mer än de flesta skulle jag nästan vilja säga..
Men jag är en otacksam stor idiot som genom lathet har slarvat bort det jag fått. Jag har sett det ske gradvis, suckat å beklagat mig men inte lyft en fena för att stoppa eländet..
Jag pratar om kroppen, min fysik och styrka.
Jag har aldrig tränat på gym eller varit ute å sprungit, det behövdes liksom inte, jag var i bra form ändå. Friskare än de flesta å med en kropp som jag absolut kunde känna stolthet över.
Båda graviditeterna och förlossningarna har varit helt perfekta och jag har mått fantastiskt både kroppsligt och själsligt bägge gångerna. Inom några veckor efter att jag födde hade jag blivit av med alla graviditetskilon och lite till.

Men nu har det snart gått tre år och på den tiden har jag verkligen inte gjort ett dyft för att förvalta mitt lyckosamma genetiska arv..
Jag har blivit tjock!..och ful.
Inte kvinnligt mullig eller proportionerligt kurvig då. Nä, på ett motbjudande vis med en hög framträdande isterbuk, dansande bilringar där det en gång fanns en midja och gigantiska lår och vader. Hela kroppen saknar fasthet och jag känner hur det dallrar och skakar överallt när jag rör mig. Hållningen har blivit helt ihopsjunken. Inga plagg sitter bra förutom de mer tält-liknande kreationerna och att hitta stövlar som skulle gå att dra på mina timmerstocksben är bara att glömma.
En kund gratulerade mig härom dagen till nya graviditeten. Tack så mycket var allt jag kunde förmå mig att säga, högröd i ansiktet.
Jag är ju fullt normalbegåvad och skulle vilja påstå att jag har rätt bra koll på hälsa, motion, näring och fysik så jag har inga problem att se hur detta har gått till.
På motionsfronten har jag verkligen inte gjort ens en tendens till att hålla mig i form. Det kan jag kanske skylla på stressig tillvaro osv.
Men den största skadan går inte att ursäkta på nåt vis. Jag har helt enkelt ätit för mycket skit förutom de vanliga måltiderna. Då menar jag inte bajs utan typ ostbågar, glass, kakor, godis, ost, kex, mera ostbågar, jordnötter, chips, dip, glass igen, choklad, mera ostbågar mm. Varje dag, mycket, äckligt mycket.
Blir lite rädd när tänker på att organen kanske är halvt igenfettade å blodkärlen är lika igenkalkade som en 80-årings.
Det kan nog vara på sin plats med lite tacksamhet för att det ändå inte blivit värre ändå än vad det nu är. Jag har ju verkligen utsatt den för regelrätt misshandel. Tack kropp! Tack för fungerande ämnesomsättning och att jag inte lagt på mig mer än vad jag ändå gjort!
Nu får det vara stopp!
Jag vill bli pigg och stark igen. Jag vill ha tillbaka min hållning, känna mig lite snygg ibland och sätta på mig de kläder jag gillar. Vill hänga med på grabbarnas upptåg nu och i framtiden och vill höra dom säga "det där är min morsa" med stolthet.

Nu ska jag upprätta en handlingsplan! Japp nu ska den här gravt försummade kroppen få upprättelse!

Bitter söndagskväll..

Dels av min kära T som bara suckar åt mina projekt här hemma å aldrig engagerar sig öht. Dock är han oftast imponerad, glad å tacksam när saker och ting väl blir klart.

Sen finns det några nära och kära personer som väldigt sällan sätter sin fot här trots att intresset borde finnas med tanke på att 2 fantastiska små pojkar bor, lever och växer här. Synd att du/ni missar det... Jag har också väldans svårt att acceptera ursäkten jag fick senast till att besöken blir så få.

Natti natt!

Ofokuserad..

Får ingen struktur på nånting. Känns som jag bara flackar omrkring helt utan mening eller mål. Känner mig ofta lite ensam samtidigt som jag inte orkar vara så social heller.
Vill verkligen komma till ett beslut om hur vi ska ha det med boendet, flytt eller inte å vart i så fall?..
Måste hitta ett annat jobb, arbetstiderna på the (s)hell-mack knäcker vårt vardagspussel..
Har ju sökt lite jobb här å där. Var på intervju i Dalarna i måndags för ett butikschefsjobb, kändes dock inte som jag imponerade så värst på dom. Har även sökt ett kontorsjobb på kyrkogårdsförvaltningen bara här i slutet på vår gata.. men vet inte ännu om jag får komma på intervju ens å skulle det bli aktuellt vet jag ju ändå inte ifall vi kommer bo här.
Fan vad mycket tid som går bort av att inte veta nånting.
En sak vet jag iaf med 1000% säkerhet, det är att jag har dom finaste, goaste ungarna i hela världen å att varenda ögonblick med dom gör livet underbart trots allt.

Kvällsterapi å faster igen!

Idag gjorde en ny liten kusin äntligen entré 18 dagar efter utsatt bf-datum. Alldeles för mysigt där inne i magen tydligen. Stooort GRATTIS Nicke å Mari till eran lilla tös. Nu blir det snart en tur till skogsfolket igen för faster vill snusa på bebis.

Det har ju varit en del att bearbeta på senaste tiden å mycket tankar som maler runt i huvudet. Många trista stunder tillbringas i sängen väntandes på sömnen om kvällarna. Ibland tömmer jag huvudet ett tag under dessa sena timmar genom att spela ett meningslöst, beroendeframkallande spel på mobilen. Jag hatar annars sånt ickeproduktivt tidsfördriv.. men nu förstår jag nog ändå till viss del varför folk ägnar sig åt sånt.. He he, jag har verkligen tagit ett steg framåt i min personliga utveckling..
Har fått ett lite spontant projekt också som kräver lite omsorg och fungerar som terapi.. Räddade en gammal kökssoffa som grannarna skulle slänga. Den var knallblå och kanske inte min dröm-modell av kökssoffa men ändå helt värd att pyssla om lite..den kan fylla ut lite tillsvidare i vårt ekande matrum tänkte jag..

 Det ska vara en utdragbar del också som ska sitta framtill å så kan man bädda ner nån övernattande stackarne om det behövs nångång..

Halvt grundmålad.. lägger ner "lagom" med jobb bara eftersom den egentligen inte min önskesoffa.. Har lite svårt för såna runda svarvade pinnar egentligen..

Om ni undrar varför jag tog mig an detta mindre viktiga projekt nu direkt när rumsavdelning å fix bara är halvklart så var det bara för att den stod ivägen här å var för tung för att släpa ner in källaren.. och den var FÖR blå för att bara placeras in vid vid matplatsen...
Och gissa vad?.. nu har jag börjat vela igen hur vi ska ha det med rummen. Vilket jäkla pucko va?
Funderar nu ändå på om grabbarna ska få dela trots allt, nåt år eller två.. Det är ju ett stort rum och faktiskt är dom ju inte så stora att dom faktiskt behöver varsitt. Jag har t om hört av barnpsykologerna på radion att det rentav är bra för syskon att dela för att de blir hejare på konflikthantering då.
Ja, jo tänk hur vi är vi människor, det går alltid att vrida å vända på argumenten så att de råkar passa ens syften.
Sanningen är den att det faktiskt blev skitfult med hyllväggen å vårt sovrum i vardagsrummet och mina ambitiösa tapetserade bokhyllor blev inte alls så snygga som jag tänkt mig.. Och om jag ska köra vidare på den lösningen måste jag lista ut några små saker för att hela konstruktionen ska funka..

Annars kan man ju kanske försöka få Arga Snickaren att ta sig an vårt case.. Vi sitter ju i ett för oss opraktiskt hus med bara massa "om" och "kanske" överallt..
Han kanske kan ta tag i min karl å få få honom å uppskatta saker å ting lite mer... Hmm ska kolla hur man söker dit....              Kanske..                 imorrn.. eller nästa dag..

Morgondagen blir en prövning.. begravningen av Dennis är då, blir nog skittungt!

Go natt!

Hjälp mig välja..

Nu kommer ett betydligt mer lättsamt eller rentav ytligt inlägg..
Känns lite som livet eller iallafall känslorna, hamnat i stiltje för tillfället och jag försöker samla lite krafter i lugnet mellan stormarna.
Jag pysslar på så smått här hemma å utgår från att detta är iaf vårt hem just nu och sen får framtiden utvisa hur länge.
Mitt å T:s blivande sovrum bakom bokylleväggen börjar ta form och snart kan jag börja flytta in våra möbler dig. Då kommer det roliga, nämligen att ta itu med att göra iordning ett rum till Elton.
Nu har jag lite huvudbry om vilken säng vi ska köpa till honom. Det är ett absolut krav att det ska vara en bilsäng, det har han pratat om sen vi flyttade hit nästan.

Min favorit (från Ratti natti). Gillar den glada färgen och att den är så charmig å lite "gullig" liksom. Sen har jag tänkt lite till och kommit fram till att den kanske är FÖR gullig? Han kanske vill ha nåt sportigt vrålåk å ledsnar på denna innan han fyller 3 typ..

Typ denna (från Erikslund möbler)... Den är också fin tycker jag men inte lika mysig. Sen är det kanske en nackdel att man inte kan kliva i och ur från sidan så lätt om det ska smygas upp på natten å så. Men Elton skulle ÄLSKA de sportiga hjulen.. Han har nån svaghet för fläskiga fälgar lillskrutten

Eller ska man redan nu tänka på att det inte är alltför lång till tills superhjältar kommer fånga hans intresse och satsa på en batmobil (från Erikslund möbler) istället?

Klart man skulle kunna fråga honom själv och visa bilderna men 2,5 åringar är inte kända för att tänka varken praktiskt eller långsiktigt.
Snälla hjälp mig med lite åsikter å konstruktiva råd mina kloka vänner! Alla sängarna kostar mellan 2200 och 3000 så det är ingen stor prisskillnad och bäddmåtten är som vuxensängar. perfekt när man ska ligga å läsa saga å somna där för resten av natten..

Natti natt så länge!

Idag skiter jag i vad som är ok att skriva om..

Nu känner jag för att ta mina pojkar å dra. Är less å besviken på T och hans jäkla ångest å rastlöshet.
Jag har haft mitt livs bästa semester fram tills den dagen jag fick dödsbudet om Dennis.
Faktiskt så trodde jag att även T njöt av vår lååånga soliga sommar både när vi varit på hemmaplan och iväg på våra små semesterturer. Kände det som att vi nu kunde andas ut lite efter våra rätt tunga småbarnsår med kriser som kommit och gått och nu äntligen hittat tillbaka till varann och var stabila och lyckliga..
Men nä då, nu har han vräkt ur sig under de senaste dagarna att han tycker det är skit typ allting. Att han hatar den här stan, det ap-trista familjelivet, aldrig gör nåt kul för egen del utan bara ständigt behagar andra, att våra barn är jobbiga, att vårt hem är sunkigt, att han snart ska tillbaka till jobbet å slava för piss-lön, att jag är lat, oengagerad å patetisk. Men framför allt att han HATAR vårt hus.
Jag som är en så jävla snäll å tolerant jämt har låtit honom mala på om allt å tänkt att det bara är jobb-ångest.
Nu har hans dotter dessutom varit här idag och talat om att hon minsann inte alls tänker flytta tillbaka hit varannan vecka som det var sagt utan fortsätta att bara bo hos sin mamma som hon gjort i några månader nu.

Nu är han ännu mer emot att vi ska bo kvar här och stå med ännu ett outnyttjat rum så nu ska vi plötsligt hyra ut huset och ta en hyresrätt tills våra bundna lån löper ut. Typ helst igår..
Just nu är jag rasande på den där nomad-karln som tydligen måste byta adress varannat år för att inte krypa ur sitt eget skinn. Blir rädd när jag ser tillbaka, det finns ett tydligt mönster där. Verkar som jag måste ta å sätta ner foten igen å få honom att fatta att hans "otrivsel" kommer inifrån honom själv och inte från hans omgivning. Om han inte tar tag i detta en gång för alla så är det adjöss med oss två. Eller så ger jag upp nu å tänker på mig å pojkarna istället..
Det är ju bara det att oavsett hur det går med hans och mitt förhållande så kommer han ju alltid vara far till våra barn och dom gynnas ju verkligen inte om han fortsätter så här. Dessutom är jag oerhört fäst vid skithögen och skulle gärna uppleva barnbarn och barnbarnsbarn med han.. men inte till vilket pris som helst naturligtvis
Fan va livet ska vara svårt..
Men vi lever ju iaf.. Helvete nu kommer dagens grånbryt över Dennis...Till kudden, den är bra på att absorbera tårar..

Vad är ok?..

Har egentligen 1000 saker å tankar att skriva om men det mesta rör personer runtomkring mig och är för personligt eller känsligt att skriva om här. Man vill ju inte utlämna nån som aldrig bett om det...
Känns bara så trist å själlöst att bara skriva om ytliga saker som shopping e dyl. Det är verkligen en skitsvår balansgång.. känner mig frustrerad över att inte riktigt ha bestämt mig vilken nivå jag vill att den här bloggen ska ligga på, vilken inriktning den ska ha och vilka den ska rikta sig till..
Funderar på att låsa den så får folk som är intresserade ett lösenord istället. Ibland känner jag tom för att skita i hela grejen, jag har ju liksom aldrig riktigt kommit igång helt. Ofta känner jag mig besviken å lite stött när någon jag känner berättar att dom vart inne här å läst men utan att nånsin lämna en kommentar efter sig.. Är jag töntig då eller? Känns bara som en jädrans envägskommunikation å då kanske det är bättre att ha den stängd å använda som en slags dagbok där jag kan skriva "allt" och senare i livet ha som en minnesbank för egen del. Lämna gärna synpunkter i KOMMENTARER.. ;-)

Idag är det 2 veckor sedan lillebror Dennis dog å nu börjar insikten drabba även mig vi aldrig får se hans charmiga smajl igen. Har känt mig riktigt nere ett par dar nu. Får akutgråt som bara måste ut vid alla möjliga tillfällen. Om jag ser en motorcykel, en ung kille som liknar honom eller så.
Träffade pappa igår hos Nicklas han var där å hjälpte dom att köra hö. Han var vid ganska gott mod just nu iaf. Han tar alltid hand om Rocky, dennis hund å så Nathalie som eg inte är hans dotter alls men som ändå kallar honom pappa. Tomas fick slita lite med höet också.
Nu är det bara några få dagar till Nicklas å Mari ska få sin lillknodd. Såå mysigt å jag är lite avundsjuk som vanligt när det vankas bebis.
Fick ett gråtbryt också vid tanken på att Dennis missade hela den underbara resan.

Vila i frid älskade lillebror!

Tänk så fort livet kan slå om..

För en dryg vecka sedan, lördagen den 17 juli vid åttatiden på morgonen körde Dennis av vägen med sin motorcykel och omkom ögonblickligen.

Han blev 21 år gammal, skulle fylla 22 i augusti. Han är precis i mitten åldersmässigt av mina 5 småbrorsor.

Det är helt ofattbart.

Jag har inte tagit in förlusten ännu, lider mest av att se pappas och våra andra syskons smärta och sorg.

Det finns iaf en del tröst i att se hur otroligt alla grabbarnas kompisar sluter upp och stöttar dem.

Samtidigt finns det orosmoment runt familjen, deras mor osv som stör sorgeprocessen och stjäl energi när det redan är jobbigt.

Det enda jag kan göra just nu är att stötta pappa och småsyskonen med praktiska ting och visa att jag finns där närhelst de behöver mig.

Livet är underbart!

Har aldrig haft så här lång sammanhängande sommarsemester nångång förut. Det har alltid blivit flera kortare perioder med jobb emellan men nu inser jag att detta är såå mycket bättre. Känner hur jag liksom vaknar till liv gradvis hela ledigheten och blir mer och mer social och .. glad  helt enkelt. T och jag är nästan nykära å barna är fantastiskt goa, glada å harmoniska.
När jag tänker framåt på den tunga långa vintern med långa rader av vardagar så känns det ändå som att man kommer greja det också...
Visst finns det lite irritationsmoment som tight ekonomi å viss frustration över saker jag vill hinna göra men så är det väl alltid.
Vår tur till Leksand förra veckan var heelt fantastisk! Det enda jag verkligen kan klaga på är att virr-jag glömde väskan med nyladdade kameran på bänken hemma.
Vi bodde i en fräsh å rymlig stuga med lovely utsikt över Siljan. Stugbyn/campingen var skitfin och vi hade lätt kunnat roa oss själva och barnen alla fyra dagarna bara inom dess område. Det fanns jättestrand, lekparker, hoppborg, linbana, restaurang, minigolf mm Nu gjorde vi ju lite andra aktiviteter också. Sommarland tillbringade vi en heldag på och det var kanonkul. Snyggare och renare å roligare än Skara, kanske lite mindre dock. Mitt mysigaste minne från den här resan var nog ett spontandopp i Siljan som vi tog första kvällen. Det var 27 grader varmt kl åtta på kvällen och sjön var helt spegelblank. Killarna vara som glada galna små kalvar å struttade runt i vattnet så jag höll på att garva sönder revbenen. Dom var plötsligt inga badkrukor längre.
Vädret var verkligen på vår sida och det är också nåt nytt för mig i semestersammanhang, jag brukar alltid annars ha otur med vädret när jag är ledig.

Tjingeling!

Semester pågår!

Här njuter man för tillfället!

Jag som vanligtvis brukar ha en himlans otur med vädret så fort jag är ledig kan nu konstatera att första semesterveckan har överträffat alla förväntningar. Livet blir liksom så lätt å enkelt när det är fint väder, speciellt livet med barn. Vad man än pysslar med utomhus är bara skönt och trevligt, frå att sitta på sandlådekanten i nån lekpark, till att stå å kicka boll med hela gatans ungar eller bara hänga i trädgården medans barna rör sig fritt mellan poolen å studsmattan.

Tänkte nog få lite nyttiga saker gjorda också. Jag SKA få ordning på våra rumsindelningar här i sommar å sen ska vi fixa en sandlåda till Elton.

Jag fick hjälp av Saras mamma att toppa håret härom dan å jag sörjer lite över det som klipptes av trots att det var behövligt.

Kolla vilken kalufs. Fler och fler lockar har kommit med åren konstigt nog.

Jag är nog en sån som aldrig kommer att ha kort hår. Inte ens när jag blir äldre, många passar i det men det är även många som ser onödigt "tantiga" ut när de klipper av sig håret tycker jag. Min finaste moster Anita är en riktig "frisyr"-förebild för mig å även på många andra områden faktiskt.

Har shoppat den här fina trädgårdsmöbeln till barnen och jag är så jätteglad över den. Den finns på Rusta för 499 kr och det är faktiskt ett ställe man kan göra riktigt roliga och fina fynd emellanåt.

Midsommaren är avklarad också vilket jag tycker är skönt. Det blev väldigt lyckad sådan då vi först åkte ut till havet. Vi strosade omkring i Trosa och beundrade de underbara husen runt kanalen där å alla jet-set båtarna. Sen åt vi god lunch där på en trevlig uteservering innan vi drog tillbaka till slöddertälje. På kvällen hamnade vi helt spontaninbjudna hos ett par supertrevliga grannar där Dante nyligen blivit jättego vän med sonen i familjen. Vi blev kvar där till elva på kvällen och morgonen efter sov hela familjen till kl nio. LYX!

Enda dåliga var att kameran låg bortglömt i skåpet hemma..

Nu är det sussadags då vi ska iväg på äventyr upp till sköna Dalarna imorrn. Vi har hyrt en stuga på Leksands strand å ska bl a gå på sommarland däruppe.

Ska även försöka få till en dejt med gamla kära barndomskamraten Jessica som bor i Rättvik numera.

Natti natt!

Bjud mig på bröllop eller bal tack!....

Jag råkade flippa ur lite när jag kikade in på Tradera härom kvällen. Lade ett spontanbud på en ursnygg olivgrön bal/festklänning. Jag kände mig ganska trygg ändå i förvissningen om att jag var ganska chanslös då jag budade snålt. Säljaren är ett skräddarföretag i England som säljer massa skitfina klänningar och dom stiger ofta rejält.

Men oooups, jag vann visst. Kanske bara jag som tokgillade denna.. Den blev iaf min för 500:- Nu måste det bara dyka upp passande tillfälle att bära den.

Ska bara på ett bröllop i sommar då kusinen från USA kommer till Sverige för att gifta sig men dom vill hålla bröllopet ganska enkelt å då är nog denna för uppklädd tror jag.

Stora små händelser!

Tiden rullar på och inget speciellt händer.. men egentligen händer det ju visst massa saker, hela tiden.

Dante har gått på ridskola nu under våren, 6 ggr på sån knatte-prova-på-ridning. Han har verkligen sett fram emot detta varje söndag å pratat massor om hästarna osv. Tom skrivit en lista med namnen på ponnyerna han ridit på. Detta är verkligen hans och min grej som vi har för oss själva. Jag skulle bli jätteglad om intresset växer till sig och blir bestående men det får ju framtiden utvisa.

Min fina goa älskade kille som är så djurkär, han kan ägna lååånga stunder åt att bara kela å gosa med sin Ginza-mjau.

Elton bytte avdelning på dagis mitt i terminen å det gick inte alls så bra. Jag är ganska bitter på mig själv som naivt gick med på bytet i tron om att det var för att han behövde mer utmaningar och lite äldre kompisar. Det var han och bästisen Johanna som flyttade upp ett snäpp i åldersgrupperna. Elton hade dock otur just efter bytet då han var sjuk till och från i flera veckor och sen efter det ville han inte alls vara på dagis. Min känsla för alltihop är också rätt negativ eftersom det visade sig att dom fick byta pga utökat antal barn i grupperna.

Nu  är det iaf sommarlov så vi tar nya tag efter sommarn istället.

Jag har fått ett gäng billy-bokhyllor av pappa som vi ska dela av vardagsrummet här uppe med och på så sätt få ett sovrum till mig å T på övervåningen så att grabbarna kan få varsitt rum. Jag har påbörjat ett projekt med att måla dessa vita då jag insåg att jag aldrig skulle trivas med de gulnade björkhyllorna. Kommer även tapetsera bakstyckena invändigt. Det blir nog skitbra när det är klart. Sen har jag bara sisådär 100 idéer om hur grabbarnas rum ska inredas. Jag har orken, inspirationen, det mesta av materialet men banne mig inte tiden..

Sara har bestämt  sig för att hon inte ville bo här utan bara hos sin mamma tillsvidare. T blev såklart jätteledsen men tar det ändå bra. Jag kände mig skyldig först men börjar inse att det inte beror på mig. Grabbarna saknar nog sin storasyster trots att hon kommer förbi å hälsar på rätt ofta.

Hon är väldigt tidig av sig med puberteten å allt å jag tror att hon är den som har det jobbigast av oss alla just nu. Hon kommer på kollisionskurs med de flesta runt omkring sig å pendlar mellan att vara kaxig, ynklig eller helt nonchalant nollställd.

Nä nu kallar sängen, ska upp 04:15 imorrn bitt för öppningspass så det gäller väl att inte fastna här vid datorn.

Natti natti!

Sommaren invigd!

Äntligen, äntligen, äntligen!

Härmed förklaras innevarande officiella årstid vara: SOMMAR!!!!

Första intagna måltiden utomhus.. Då är det sommar..

Jag å elton åt en fiskpinnelunch ute på trappen nån av alla vab-dagar på senaste tiden..

Det var ingen gastronomisk höjdare direkt..

Poolen (minivarianten) har sett dagens ljus och pumpats upp under stor ansträngning av en mycket envis

gör-det-självare som inte accepterade hjälp i några former alls.

Sen tog ovan nämnde lille hemmafixare itu med att rengöra utemöblerna...

Under tiden dessa aktiviteter utspelades hemma var Dante iväg på kalas hos sin dagiskompis Oliver på ett lekhus här i stan. Han var såå glad å upprymd när han kom hem å tog sig även ett dopp i poolen.

Jag och Elton har även tillbringat timmar i trädgården med att försöka rycka upp en miljard maskrosor som invaderat oss. Vet inte om det är till nån större nytta men vi roas på nåt sätt av det.