Katten i tratten..

Jag har ju alltid haft djur och tycker att ett hem utan husdjur känns lite tomt på nåt sätt. I detta hemmet finns två guldfiskar, en slamkrypare men framför allt en katt. Hon flyttade hem till oss från Marie kusin förra sommaren efter önskemål från Dante, på mitt initiativ.
Käre Älsko hade invändningar i stil med, den kostar pengar, den kanske rymmer, det luktar illa osv men jag sågade alla hans motargument med att en katt är totalt okomplicerad. Liten påse torrfoder på ICA ibland är det enda man behöver kosta på den. Dessutom sköter den sig själv å kommer å går som den vill... Hmm, det var ju inte så att jag ljög, egentligen, för det var faktiskt så det var när jag hade katt förr i tiden å bodde på landet..
Nu var det visst lite krångligare än så.. T ex när hon smet ut som liten kattunge å Tomas var ute å letade med ficklampa i villaområdet drygt tre timmar på natten å lyckades väcka ett antal grannar genom att snubbla runt i deras mörka trädgårdar. Sen har ju den underbara lilla varelsen ett väldigt humör och mycket vassa tänder och klor. Sara vågar t ex aldrig gå förbi henne eller flytta på henne om hon tagit plats i soffan.
Nu har hon utmärkt sig på ett mindre positivt sätt igen. Älskon skakar bara på huvudet här hemma..
Lilla kattan blev väldigt halt i förra veckan å det blev värre å värre. Efter ett par dar blev det till att gå till farbror doktorn, som dock visade sig vara en ung tjej vilket gav mig små känningar av ålderskomplex då min gamla dröm var att bli veterinär, men det är en heeelt annan historia. Där konstaterades att hon blivit biten och fått en varböld som behövde dräneras ut. Det blev nedsövning å hemgång några timmar senare. Antibiotikakur, tvätta sår, hållas inomhus å det värsta av allt ur lilla kattans synvinkel den hatade TRATTEN..

Hon försöker emellanåt desperat bli av med den men mest ligger hon å deppar över denna förnedring.
Idag gjorde hon ett allvarligt rymningsförök å kastade sig ut genom ytterdörren på en bråkdels sekund å försvann in i grannens trädgård tvärs över gatan. Jag smög runt å glodde bland buskagen när jag hörde grannens tonårsson med polare brista ut i asflabb. Så hördes kommentaren, "va faaan e det där?"Å svaret "det är nån jävla astronautkatt eller nåt" å då förstod jag vart hon var å bad grabbarna fånga in den lilla rymdvarelsen.