Bitter söndagskväll..

Dels av min kära T som bara suckar åt mina projekt här hemma å aldrig engagerar sig öht. Dock är han oftast imponerad, glad å tacksam när saker och ting väl blir klart.

Sen finns det några nära och kära personer som väldigt sällan sätter sin fot här trots att intresset borde finnas med tanke på att 2 fantastiska små pojkar bor, lever och växer här. Synd att du/ni missar det... Jag har också väldans svårt att acceptera ursäkten jag fick senast till att besöken blir så få.

Natti natt!