Wettex-trasan

Jag brukar tralla fram genom livet ganska förnöjt. Trots orosmoln runtomkring å div motgångar så suger jag liksom tag helt i det som är bra å sen ser vad som kan vara konstruktivt av det dåliga å låter liksom resten bara passera, jag låter det inte komma åt mig helt enkelt. Har sagt att jag är som en gås, låter det jobbiga bara rinna av mig.
Men ett par dar nu har det istället varit tvärt om, nu är jag som en wettextrasa istället. Allt dåligt träffar mig rakt i hjärtat å jag känner mig bara jäkligt nere å ledsen hela tiden. Inte ens ungarna kan få mig att bli helt å hållet glad idag.
Går å lägger mig å hoppas på att det vänder tills imorrn.

Vi väntar på ett viktigt beslut imorrn gällande ev flytt till ett trevligare ställe än den här stökstan..
Påminnelse till mig själv: INTE hoppas för mycket, INTE bygga upp för stora förhoppningar...