Sitter här i ett släckt och tyst hus å känner mig... olustig.. ledsen men även lite föräntansfull.
T och jag är längre ifrån varann än någonsin och det är så fruktansvärt sorgligt och ensamt.
Nästa år kommer det ske stora förändringar. Jag hoppas att det blir till det bättre i form av ny positiv attityd så vi kan hitta varandra igen. Om det inte sker så var detta den sista julen vi firade ihop som en hel familj. Jag borde nog ha passat på å njutit lite mer av den här dan egentligen men nu är det för sent ;-)
Natti natti!
PS Hur personlig ska man vara i en blogg egentligen? Ska man hålla tyst om kärlekskriser å sånt tills separationen är ett faktum eller problemen lösta? Ska man skriva om allt? Hur som helst hoppas jag inte T skulle ta illa upp om han får reda på att jag berättat lite om att vi har det jobbigt.. Ser det dels som en ventil där man får släppa ut lite känslor men även som en chans att ge en liten förklaring till personer runt omkring om varför vi kanske inte är så sociala just nu osv.. DS