lördag 28 augusti 2010

Ofokuserad..

Får ingen struktur på nånting. Känns som jag bara flackar omrkring helt utan mening eller mål. Känner mig ofta lite ensam samtidigt som jag inte orkar vara så social heller.
Vill verkligen komma till ett beslut om hur vi ska ha det med boendet, flytt eller inte å vart i så fall?..
Måste hitta ett annat jobb, arbetstiderna på the (s)hell-mack knäcker vårt vardagspussel..
Har ju sökt lite jobb här å där. Var på intervju i Dalarna i måndags för ett butikschefsjobb, kändes dock inte som jag imponerade så värst på dom. Har även sökt ett kontorsjobb på kyrkogårdsförvaltningen bara här i slutet på vår gata.. men vet inte ännu om jag får komma på intervju ens å skulle det bli aktuellt vet jag ju ändå inte ifall vi kommer bo här.
Fan vad mycket tid som går bort av att inte veta nånting.
En sak vet jag iaf med 1000% säkerhet, det är att jag har dom finaste, goaste ungarna i hela världen å att varenda ögonblick med dom gör livet underbart trots allt.

onsdag 18 augusti 2010

Kvällsterapi å faster igen!

Idag gjorde en ny liten kusin äntligen entré 18 dagar efter utsatt bf-datum. Alldeles för mysigt där inne i magen tydligen. Stooort GRATTIS Nicke å Mari till eran lilla tös. Nu blir det snart en tur till skogsfolket igen för faster vill snusa på bebis.

Det har ju varit en del att bearbeta på senaste tiden å mycket tankar som maler runt i huvudet. Många trista stunder tillbringas i sängen väntandes på sömnen om kvällarna. Ibland tömmer jag huvudet ett tag under dessa sena timmar genom att spela ett meningslöst, beroendeframkallande spel på mobilen. Jag hatar annars sånt ickeproduktivt tidsfördriv.. men nu förstår jag nog ändå till viss del varför folk ägnar sig åt sånt.. He he, jag har verkligen tagit ett steg framåt i min personliga utveckling..
Har fått ett lite spontant projekt också som kräver lite omsorg och fungerar som terapi.. Räddade en gammal kökssoffa som grannarna skulle slänga. Den var knallblå och kanske inte min dröm-modell av kökssoffa men ändå helt värd att pyssla om lite..den kan fylla ut lite tillsvidare i vårt ekande matrum tänkte jag..

 Det ska vara en utdragbar del också som ska sitta framtill å så kan man bädda ner nån övernattande stackarne om det behövs nångång..

Halvt grundmålad.. lägger ner "lagom" med jobb bara eftersom den egentligen inte min önskesoffa.. Har lite svårt för såna runda svarvade pinnar egentligen..

Om ni undrar varför jag tog mig an detta mindre viktiga projekt nu direkt när rumsavdelning å fix bara är halvklart så var det bara för att den stod ivägen här å var för tung för att släpa ner in källaren.. och den var FÖR blå för att bara placeras in vid vid matplatsen...
Och gissa vad?.. nu har jag börjat vela igen hur vi ska ha det med rummen. Vilket jäkla pucko va?
Funderar nu ändå på om grabbarna ska få dela trots allt, nåt år eller två.. Det är ju ett stort rum och faktiskt är dom ju inte så stora att dom faktiskt behöver varsitt. Jag har t om hört av barnpsykologerna på radion att det rentav är bra för syskon att dela för att de blir hejare på konflikthantering då.
Ja, jo tänk hur vi är vi människor, det går alltid att vrida å vända på argumenten så att de råkar passa ens syften.
Sanningen är den att det faktiskt blev skitfult med hyllväggen å vårt sovrum i vardagsrummet och mina ambitiösa tapetserade bokhyllor blev inte alls så snygga som jag tänkt mig.. Och om jag ska köra vidare på den lösningen måste jag lista ut några små saker för att hela konstruktionen ska funka..


Annars kan man ju kanske försöka få Arga Snickaren att ta sig an vårt case.. Vi sitter ju i ett för oss opraktiskt hus med bara massa "om" och "kanske" överallt..
Han kanske kan ta tag i min karl å få få honom å uppskatta saker å ting lite mer... Hmm ska kolla hur man söker dit....              Kanske..                 imorrn.. eller nästa dag..

Morgondagen blir en prövning.. begravningen av Dennis är då, blir nog skittungt!

Go natt!

onsdag 11 augusti 2010

Hjälp mig välja..

Nu kommer ett betydligt mer lättsamt eller rentav ytligt inlägg..
Känns lite som livet eller iallafall känslorna, hamnat i stiltje för tillfället och jag försöker samla lite krafter i lugnet mellan stormarna.
Jag pysslar på så smått här hemma å utgår från att detta är iaf vårt hem just nu och sen får framtiden utvisa hur länge.
Mitt å T:s blivande sovrum bakom bokylleväggen börjar ta form och snart kan jag börja flytta in våra möbler dig. Då kommer det roliga, nämligen att ta itu med att göra iordning ett rum till Elton.
Nu har jag lite huvudbry om vilken säng vi ska köpa till honom. Det är ett absolut krav att det ska vara en bilsäng, det har han pratat om sen vi flyttade hit nästan.

Min favorit (från Ratti natti). Gillar den glada färgen och att den är så charmig å lite "gullig" liksom. Sen har jag tänkt lite till och kommit fram till att den kanske är FÖR gullig? Han kanske vill ha nåt sportigt vrålåk å ledsnar på denna innan han fyller 3 typ..

Typ denna (från Erikslund möbler)... Den är också fin tycker jag men inte lika mysig. Sen är det kanske en nackdel att man inte kan kliva i och ur från sidan så lätt om det ska smygas upp på natten å så. Men Elton skulle ÄLSKA de sportiga hjulen.. Han har nån svaghet för fläskiga fälgar lillskrutten

Eller ska man redan nu tänka på att det inte är alltför lång till tills superhjältar kommer fånga hans intresse och satsa på en batmobil (från Erikslund möbler) istället?

Klart man skulle kunna fråga honom själv och visa bilderna men 2,5 åringar är inte kända för att tänka varken praktiskt eller långsiktigt.
Snälla hjälp mig med lite åsikter å konstruktiva råd mina kloka vänner! Alla sängarna kostar mellan 2200 och 3000 så det är ingen stor prisskillnad och bäddmåtten är som vuxensängar. perfekt när man ska ligga å läsa saga å somna där för resten av natten..

Natti natt så länge!

måndag 2 augusti 2010

Idag skiter jag i vad som är ok att skriva om..

Nu känner jag för att ta mina pojkar å dra. Är less å besviken på T och hans jäkla ångest å rastlöshet.
Jag har haft mitt livs bästa semester fram tills den dagen jag fick dödsbudet om Dennis.
Faktiskt så trodde jag att även T njöt av vår lååånga soliga sommar både när vi varit på hemmaplan och iväg på våra små semesterturer. Kände det som att vi nu kunde andas ut lite efter våra rätt tunga småbarnsår med kriser som kommit och gått och nu äntligen hittat tillbaka till varann och var stabila och lyckliga..
Men nä då, nu har han vräkt ur sig under de senaste dagarna att han tycker det är skit typ allting. Att han hatar den här stan, det ap-trista familjelivet, aldrig gör nåt kul för egen del utan bara ständigt behagar andra, att våra barn är jobbiga, att vårt hem är sunkigt, att han snart ska tillbaka till jobbet å slava för piss-lön, att jag är lat, oengagerad å patetisk. Men framför allt att han HATAR vårt hus.
Jag som är en så jävla snäll å tolerant jämt har låtit honom mala på om allt å tänkt att det bara är jobb-ångest.
Nu har hans dotter dessutom varit här idag och talat om att hon minsann inte alls tänker flytta tillbaka hit varannan vecka som det var sagt utan fortsätta att bara bo hos sin mamma som hon gjort i några månader nu.

Nu är han ännu mer emot att vi ska bo kvar här och stå med ännu ett outnyttjat rum så nu ska vi plötsligt hyra ut huset och ta en hyresrätt tills våra bundna lån löper ut. Typ helst igår..
Just nu är jag rasande på den där nomad-karln som tydligen måste byta adress varannat år för att inte krypa ur sitt eget skinn. Blir rädd när jag ser tillbaka, det finns ett tydligt mönster där. Verkar som jag måste ta å sätta ner foten igen å få honom att fatta att hans "otrivsel" kommer inifrån honom själv och inte från hans omgivning. Om han inte tar tag i detta en gång för alla så är det adjöss med oss två. Eller så ger jag upp nu å tänker på mig å pojkarna istället..
Det är ju bara det att oavsett hur det går med hans och mitt förhållande så kommer han ju alltid vara far till våra barn och dom gynnas ju verkligen inte om han fortsätter så här. Dessutom är jag oerhört fäst vid skithögen och skulle gärna uppleva barnbarn och barnbarnsbarn med han.. men inte till vilket pris som helst naturligtvis
Fan va livet ska vara svårt..
Men vi lever ju iaf.. Helvete nu kommer dagens grånbryt över Dennis...Till kudden, den är bra på att absorbera tårar..