Tidsoptimisten Annelie svamlar..

1:a advent är avklarad. Full vinter utomhus och snart är det dags för jul igen! Japp, julstämning på topp!

Vår adventsljusstake på matbordet..

En rolig variant av adventsljusstake med ljusglas som man ställer i små tygpåsar. Det lyser jättefint fast det var väldans svårt att visa på bild märkte jag.

Tillverka egna paketkalendrar.. köpa och slå in alla paketen.. måla klart andra trappräcket.. göra omfördelningen av rum på övervåningen.. måla om Dantes rum.. fota å pyssla ihop personliga julkort.. sy julgardinslängder till matplatsen.. "lära" Elton sova i sin egen säng.. försöka få tillbaka kontakten med nära å kära.. höra av mig till alla som jag saknar... lite tid tillsammas med älskon utan barn nångång.. färga håret.. sälja massa på Tradera.. åka å fynda saker på loppisar... fixa iordning dessa saker (möbler).. motionera.. laga god mat från smarriga recept.. bygga pepparkakshus.. familjeutflykt med korvgrillning i skogen... åka skridskor.. tapetsera fondvägg i matrummet.. äta julbord med jobbet.. personalmöte på jobbet.. utvecklingssamtal på dagis.. lära Dante rida.. mm, mm

Några av ovan nämnda saker är "måste"-grejer å andra är bara önskemål men nånstans i min enfald trodde jag att detta skulle kunna hinnas med...
Tyvärr blir återigen en hel del bortprioriterat.. :-(  Får nog lägga det på agendan för 2011 istället..
Kanske har min kära T rätt, att bo i hus som man inte hinner med att ta hand om är bara ett extra stressmoment...
Det är kanske lägenhet som gäller för oss.. Han anmälde faktiskt intresse för en 5:a i Bromma nyligen genom stockholms bostadsförmedling.. Stor å med billig hyra, två balkonger å öppen spis.. det lät lite trevligt men egenligen inte förstahandsvalet för mig då kanske.. Hur fam gör man då den ene (jag) vill bo på landet med massa barn, vänner å djur hellre än full bekvämlighet medan den andre vill ha raka motsatsen..
Separation kommer upp till diskussion då och då men känns för sorgligt om det ska behöva gå så långt. Varför ge upp nu liksom?..

Nä men nu har jag massa måsten att ta itu med..

Första pepparkaksbaket för denna jul..



Vår vackra kisse!

Vi har fått ett piano..

Längst in i källaren finns ett ganska stort rum. Det skulle kunna kallas hobbyrum men vi säger musikrummet om det. Där brukar T stänga in sig och spela gitarr å sjunga ibland. Där finns även en elgitarr med tillhörande förstärkare som vi drar igång då och då så taket nästan lyfter på huset..
Numera finns där även ett piano som Pappa och brorsorna tagit rätt på vid en flytt. Igår körde John hit det å Tomas fick ta i med allt vad han hade när det skulle bäras in från bilen. Grabbarna är helt betagna av det och vill sitta där hela tiden å klinka å plinka. Ingen av oss kan spela men T är jäkligt musikbegåvad å lyckades ta ut flera melodier direkt på enbart gehör. Dante det lilla geniet har redan lärt sig spela hela blinka lilla stjärna, blir nästan rädd över hur fort han lär sig saker och ting.



Tycker den här bilden e så jädrans gullig!

Så fina musiker

Va konstig den här bilden blev. Visserligen jättefin tycker jag men väldans skum..
Den blev så här direkt från kameran, inte alls bearbetad på nåt sätt
Jag får nästan lite religösa tankar av den..



Dagisdilemman å vardagspusslande..

Just nu går det såå bra för grabbarna på dagis. Alltså med våra mått mätt. Det innebär att jag oftast kan lämna utan att någon av dom gråter.
Jag veeet att det egentligen heter förskola men jag kommer nog alltid säga dagis ändå.
Så har det inte alltid varit kan jag ju säga, otaliga gånger har jag gått därifrån med tårarna forsande nerför kinderna och med mammahjärtat kraftigt tilltufsat. När Dante var liten var denna period ganska utragen och extremt jobbig. Sen fick han vara ledig från dagis nästan en hel termin då Elton föddes och efter det har det funkat bra. Jag trodde faktiskt att allt skulle gå lättare för Elton då jag uppfattar honom som mycket tuffare och mer social än Dante men faktum är att det varit riktigt jobbigt med honom också emellanåt.
Vissa barn älskar ju dagis, kompisarna, stoj, lekar, sång å pyssel å kanske även grejen att frigöra sig lite från mamma å pappa. Men så är då inte fallet med våra.. Jag brukar trösta mig med att våra trivs bättre hemma å att vara med oss än vad dagisälskande barn gör. Dock vet jag ju innerst inne att det inte riktigt är hela sanningen..
Som tur är går grabbarna på ett kanonbra dagis med underbar personal. Dom sliter verkligen för att ge varje barn det de behöver. Tyvärr råkar ju det här dagiset ligga i den utfattiga skitkommun  vi bosatt oss i och resultatet är överfulla barngrupper, så det blir ännu tuffare för personalen men trots det så kämpar dom vidare.
Nu är det ju så att jag nästan bara jobbar kvällar och därför går hem igen direkt när jag lämnat killarna på morgonen. Jag vet att dom behöver dessa timmar med kompisar och att lära sig fungera i grupp mm. Vissa dagar behöver jag ju kanske sova nån timma också när jag jobbat sent eftersom jag sen kliver upp vid 6 igen när dom vaknar..
Men ändå, shit vilket dåligt samvete jag får ibland. Det händer att dom med sina gulligaste små röster "pratar ihop" sig och föreslår att vi ska ta en ledig mysdag hemma.. Det är ju så lätt att falla för frestelsen å bara ta det lugnt med dessa små lyckofigurer hela dan (sen att dom ofta blir rätt jobbiga å slåss å vrålar är en helt annan historia)
Nu vet jag ju av erfarenhet att det funkar som bäst för dom med både lämning och att komma med i gruppen osv när dom är där mer frekvent. Det är ju trots allt bara 4 dagar i veckan dom går å då bara mellan 9-13:30. Ganska lyxigt kan de flesta tycka. Dessutom är det ju lättare för mig att ha dom hemma då dom bara är "lite" halvdåliga å då många tvingas antingen vab:a med allt vad det innebär eller skicka halvkrassliga barn till dagis. Vi kan dessutom alltid ta det ganska lugnt på morgonen å göra även den till en stund att umgås och inte bara som många har, en transportsträcka innan man ska iväg liksom.
Men priset för denna "lyx" känns ibland lite högt.
Dels blir det ju ett avsked till på em när jag går till jobbet. Vissa perioder är dom känsligare för detta och det kan bli lite tårar då också. Sen är det ju det att jag står på jobbet och känner mig utanför ibland, saknar familjegemenskapen vid middagsbordet, läggningsproceduren osv.. Älskon brukar också fälla en å annan suck över att han får dra så stort lass här hemma med barnen osv.. (sen att jag curlar honom rätt friskt med att ta hand om, tvätt, diskt, mathandling, middagsförberedelser osv är också en annan historia) Summan är att vi helt enkelt förlorar mycket familjetid iom detta arrangemang.. Sen är det ju ibland svårt att få till det med barnens aktiviteter när jag är borta på jobb. Tomas kan ju t ex inte hämta Sara på hennes sena träningar i Nykvarn kl 21 på kvällen för då sover ju grabbarna...
Hur ska man tänkta för att få så bra tillvaro som möjligt?
Fast det är ju mer eller mindre pussel i alla familjer kan jag tro..
Vårt vardagspussel skulle iallafall bli väldigt mycket enklare om jag hittar ett dagtidsjobb... tror jag... vad tror ni?

Negativ energi..

Shit vad det inte händer nåt i mitt liv. Eller jo, såklart händer det saker, men bara de vanliga liksom. Men nu kom jag på att min cykel blivit stulen förresten, det är väl det enda.
Nu har T en svacka igen och jag är förbannad på mig själv för att jag accepterar det ännu en gång. Min energi töms av detta och jag är rädd för att till slut bli bitter. Känns som jag slösar med livets begränsade dagar.
Dante var också lite nere förra veckan och jag tror det beror på att han känner av den negativa energin. Nu är han dock sig själv igen.
Jag använder som vanligt barnen som "lyckopiller" för att inte själv deppa ihop.
Många super, spelar, kedjeröker eller tröstäter när dom har det jobbigt.. jag har nog en liten tendens att "tröst-shoppa" tror jag...
Klickade hem dessa stövlar på Tradera härom dan.. Imorrn ska jag ner på stan å köpa doppresent till brorsans lilltös som döps på lördag. Jag borde ta med mig nån som skyddar hushållskassan å hindrar mig från att gå in i andra affärer.. Har fått span på en underbar lite klockad knallröd kappa/jacka med liten puffärm som säljs på HM.. sån skulle jag känna mig tröstad av..

Sen är det ju det här med att jag är en sån sucker för julen. Jag blir väl idiotförklarad nu men jag har redan köpt en del julklappar å sytt en ny julgardin.. Längtar till 1:a advent så man kan få sätta upp stakar å stjärnor å huset kan fyllas av det mysiga ljuset. Jag är på jakt efter en jättestor adventsstjärna, typ en meter i diameter..