fredag 17 september 2010

Shit vad har jag gjort med mig...

Egentligen har jag  haft sån otrolig tur.. Jag har verkligen fått såå mycket helt gratis, faktiskt mer än de flesta skulle jag nästan vilja säga..
Men jag är en otacksam stor idiot som genom lathet har slarvat bort det jag fått. Jag har sett det ske gradvis, suckat å beklagat mig men inte lyft en fena för att stoppa eländet..
Jag pratar om kroppen, min fysik och styrka.
Jag har aldrig tränat på gym eller varit ute å sprungit, det behövdes liksom inte, jag var i bra form ändå. Friskare än de flesta å med en kropp som jag absolut kunde känna stolthet över.
Båda graviditeterna och förlossningarna har varit helt perfekta och jag har mått fantastiskt både kroppsligt och själsligt bägge gångerna. Inom några veckor efter att jag födde hade jag blivit av med alla graviditetskilon och lite till.

Men nu har det snart gått tre år och på den tiden har jag verkligen inte gjort ett dyft för att förvalta mitt lyckosamma genetiska arv..
Jag har blivit tjock!..och ful.
Inte kvinnligt mullig eller proportionerligt kurvig då. Nä, på ett motbjudande vis med en hög framträdande isterbuk, dansande bilringar där det en gång fanns en midja och gigantiska lår och vader. Hela kroppen saknar fasthet och jag känner hur det dallrar och skakar överallt när jag rör mig. Hållningen har blivit helt ihopsjunken. Inga plagg sitter bra förutom de mer tält-liknande kreationerna och att hitta stövlar som skulle gå att dra på mina timmerstocksben är bara att glömma.
En kund gratulerade mig härom dagen till nya graviditeten. Tack så mycket var allt jag kunde förmå mig att säga, högröd i ansiktet.
Jag är ju fullt normalbegåvad och skulle vilja påstå att jag har rätt bra koll på hälsa, motion, näring och fysik så jag har inga problem att se hur detta har gått till.
På motionsfronten har jag verkligen inte gjort ens en tendens till att hålla mig i form. Det kan jag kanske skylla på stressig tillvaro osv.
Men den största skadan går inte att ursäkta på nåt vis. Jag har helt enkelt ätit för mycket skit förutom de vanliga måltiderna. Då menar jag inte bajs utan typ ostbågar, glass, kakor, godis, ost, kex, mera ostbågar, jordnötter, chips, dip, glass igen, choklad, mera ostbågar mm. Varje dag, mycket, äckligt mycket.
Blir lite rädd när tänker på att organen kanske är halvt igenfettade å blodkärlen är lika igenkalkade som en 80-årings.
Det kan nog vara på sin plats med lite tacksamhet för att det ändå inte blivit värre ändå än vad det nu är. Jag har ju verkligen utsatt den för regelrätt misshandel. Tack kropp! Tack för fungerande ämnesomsättning och att jag inte lagt på mig mer än vad jag ändå gjort!
Nu får det vara stopp!
Jag vill bli pigg och stark igen. Jag vill ha tillbaka min hållning, känna mig lite snygg ibland och sätta på mig de kläder jag gillar. Vill hänga med på grabbarnas upptåg nu och i framtiden och vill höra dom säga "det där är min morsa" med stolthet.

Nu ska jag upprätta en handlingsplan! Japp nu ska den här gravt försummade kroppen få upprättelse!

2 kommentarer:

Liv sa...

Va roligt att höra. Och va härligt att du blir inspirerad. Jag hoppas att det går bra för dig. Det är tungt ibland men det blir bättre och bättre :)
Själv tyckte jag att det var värst dag 3-4. Men det kan nog vara olika.

Therése sa...

Härligt! Det kommer att gå skitbra, du låter verkligen inspirerad och motiverad, inget kan stoppa dig nu :)
Kram kram