Känner mig ledsen idag..

Inget särskillt som hänt egentligen.. Bara det att allt jag tar mig för liksom bara känns halvhjärtat. Ofta får jag ideér som jag funderar läänge på för att sedan förverkliga. Jag går alltid in för det med liv och lust till en början men många gånger tryter orken, motivationen, tiden eller ekonomin under projektets gång och jag tvingas avsluta på ett enklare, simplare eller billigare sätt än jag tänkt. Slutresultatet "dugligt" känns väldigt nedslående när man tänkt sig "perfekt"..
Känner nog att engagemang och stöttning från de man kan förvänta sig mest av har varit riktigt uselt också vilket ju inte gör saken bättre. Sen har jag iofs fått massor av värme och stöd från oväntade håll och nyare bekantskaper och det är ju förstås tacksamt.
Men nu när jag tänker närmare på vad jag sitter här och skriver så inser jag att jag kanske inte heller är/varit så engagerad i mina nära å kära.. bara trampat på i mitt liksom.. Ska göra en uppryckning å se om det ger nåt tillbaka!