Verkligheten gör sig påmind

Jag älskar verkligen det här livet som mammaledig. Skulle lätt kunna skaffa ett barn till och gå hemma ytterligare nåt år. Visserligen är det säkert lika slitigt att ta hand om barn och hem på heltid som att gå till ett jobb men det är ändå såå otroligt mycket mysigare och roligare att ägna tiden åt det som står en allra närmast. Jag har insett nu att jag absolut inte är någon karriärmänniska, iallafall inte i den fas i livet där jag befinner mig just nu. Den dagen jag blir tvungen att börja knega på heltid igen blir det med största säkerhet inte som chef. Vill gå dit jobba hårt och ambitiöst med mitt och inte behöva bry mig om kollegors arbetsinsats, inställning osv och sen gå hem utan att behöva ägna jobbet minsta tanke till nästa dag.

Hur som helst började jag jobba extra första gången igår sen jag gick hem på barnledigt. Det gick bra och var riktigt skoj eftersom det är på just de villkor jag beskrev ovan. Tanken är att jag nu ska jobba varje lördag. Jag hade jätteångest över att lämna Tomas i sticket här hemma eftersom Elton fortfarande ammar rätt mycket det är lite si och så med maten. Men det gick helt strålande faktiskt. Han åt bättre än nånsin, somnade nöjd i Tomas knä sen och var jätteglad hela dan. Dante var också helt med på noterna och "hjälpte" pappsen att ta hand om lillebror och var jättesnäll hela dagen.

Idag har det inte varit lika glada miner för det har varit gråväder, regn och vi har blivit dunderförkylda allihopa.