Sitter här i ett släckt och tyst hus å känner mig... olustig.. ledsen men även lite föräntansfull.
T och jag är längre ifrån varann än någonsin och det är så fruktansvärt sorgligt och ensamt.
Nästa år kommer det ske stora förändringar. Jag hoppas att det blir till det bättre i form av ny positiv attityd så vi kan hitta varandra igen. Om det inte sker så var detta den sista julen vi firade ihop som en hel familj. Jag borde nog ha passat på å njutit lite mer av den här dan egentligen men nu är det för sent ;-)
Natti natti!
PS Hur personlig ska man vara i en blogg egentligen? Ska man hålla tyst om kärlekskriser å sånt tills separationen är ett faktum eller problemen lösta? Ska man skriva om allt? Hur som helst hoppas jag inte T skulle ta illa upp om han får reda på att jag berättat lite om att vi har det jobbigt.. Ser det dels som en ventil där man får släppa ut lite känslor men även som en chans att ge en liten förklaring till personer runt omkring om varför vi kanske inte är så sociala just nu osv.. DS
3 kommentarer:
Du är inte ensam om att inte ha haft den rätta julstämningen... Hoppas du vet vart jag finns om du vill ventilera lite.
Kramar!
Kram till dig!
Det är svårt att råda hur personlig man "ska" vara i sin blogg. Vissa vräker ut hela sitt liv medan andra fegar och är så politiskt korrekta att bloggen, i mitt tycke, blir trist. MYCKET svår balansgång vad man ska lägga ut tycker jag också!
Jag tänker såhär. Allt man skriver finns kvar på nätet om någon sparat sidan. Jag brukar tänka på att skriva sådant som inte skadar någon i min familj. Dvs att inte lämna ut någon som inte vill bli utlämnad. Om man inte skriver ut namn på familjemedlemmar så att de kan spåras så är man ju ganska säker (eftersom kompisar oftast redan vet läget). En separation är ju jättejättejobbig men ändå inget ovanligt. Det vore kanske värre om du skrev hur mycket du avskydde din sambo eller berättade något väldigt privat om honom. Så jag tycker absolut att ditt inlägg är snällt i den meningen. Men som sagt, man måste stå för det själv och känna att det är okej.
Hoppas att det reder sig!
//Magda
bloggen är ju din och bara din. Du bestämmer ju själv hur mkt du vill och berätta i den.
Som du sa är det ditt sätt att ventilera. och ventilera måste man ju annars blir man kompellt tokig!
jag hoppas att det löser sig till det bästa för er!!!
kram mika
Skicka en kommentar